Den här sidan har korrekturlästs
Ney.
En lägrets son, som fostrad är i striden,
Jag efter bragder endast räknat tiden
Och skötte inga andra hvärf än krig;
Jag låg i lindan och såg tjust på lansen,
Den späde log förnöjdt åt vapenglansen,
Sitt första fjät han tog på farans stig.
Jag bloddop fick, en sköldmö var min amma,
Det första ljus, jag såg: en vaktelds flamma,
Det första ljud, jag hörde: trummans ljud.
Min kudde var en hjelm, barnkammarn tältet,
Och skolan gick jag genom på slagfältet;
Om ära var min första bön till Gud.
En hästrygg var min vagga — längs valltrappen
Jag låg och höll mig fast. På sadelknappen
Min unga hjerna slumrade i frid,
Fast än i têten, än i eftertroppen
Min hingst sqvadronen följde i galoppen,
Så jord och himmel gungade dervid.
