Den här sidan har korrekturlästs
Finnen.
Det var en tid, då äran öfvervägde
Guld och flärd,
Och knekten henne dyrt förvärfvad ägde
Med blod och svärd.
Den tiden dock, kamrater, är förliden
Se'n många år,
Och, hemma vissnad, trånande i friden,
Soldaten går!
Men tacka vill jag, när, med fällda lansar
Och man mot man,
Vi gingo på, — och klingan friska kransar
Af lager vann.
Det var en tid att lefva för soldaten,
Som byte tog
Och ej för tobaksskillingen och maten
Fienden slog
11
