Sida:Samlade dikter af G. L. Sommelius.djvu/181

Den här sidan har korrekturlästs

Finnen.

 
Det var en tid, då äran öfvervägde
 Guld och flärd,
Och knekten henne dyrt förvärfvad ägde
 Med blod och svärd.

Den tiden dock, kamrater, är förliden
 Se'n många år,
Och, hemma vissnad, trånande i friden,
 Soldaten går!

Men tacka vill jag, när, med fällda lansar
 Och man mot man,
Vi gingo på, — och klingan friska kransar
 Af lager vann.

Det var en tid att lefva för soldaten,
 Som byte tog
Och ej för tobaksskillingen och maten
 Fienden slog


11