Den här sidan har korrekturlästs
162
I skogens bryn omkring de tyska fälten,
Så klar och grann
Och högröd, under natten ibland tälten
Vår vakteld brann.
Ömt gnolade rekryten kärlekssånger
Om älskad mö
I dunkla dungen, ofta sista gången
Förr'n han fick dö.
För Finlands frihet tågade vi sedan
I strider ut;
Men ack, vår lycka, redan i sitt nedan,
I dem tog slut.
Och förr vi ryssen likväl nederlade
På blodig stig.
Vi lefde lifvets skönsta lif och hade
Hvart år ett krig!
Se'n ej vid Sveaborg — o gamla minne! —
Jag fick min graf,
Så småningom, som gäckadt hopp, mitt sinne
Har tynat af!