Den här sidan har korrekturlästs
Veteranen.
Underlig jag blir till sinnes,
När jag drager mig till minnes
Äfventyrena
Och det gamla lägerlifvet,
Som jag länge öfvergifvit,
Och kampanjerna.
Ja, mitt enda öga gråter
Blod, när jag i tanken åter
Skådar bussarna,
Som så lejonmodigt höllo
Stånd i striden, tills de föllo
För granaterna.
Och mitt torra, murkna hjerta
Remna vill af idel smärta
Vid hogkomsterna
Af de ströfvande fransyska
Lätta trupperna och tyska
Marodörerna.
