Sida:Samlade dikter af G. L. Sommelius.djvu/188

Den här sidan har korrekturlästs

168

 
Ja, vid ljus af vax, med vekar
Utaf silke, dans och lekar
 Räckte nätterna
Om, till dess att dagen skämde
Nöjet bort, reveljen skrämde
 Från oss tärnorna.

Ringa blef mitt gage i freden;
Ej jag nändes slita heden
 Ut med sulorna.
Och, min själ, jag rådde för'et:
Men på kneken kom humöret
 Och lifskrafterna.
 
Derför gamle grenadieren
Afsked tog och gick ur hären;
 På strapatserna
Nu han stoppar lädersnuggan
Lugnt och valkar tobakstuggan
 Mellan tänderna.