Den här sidan har korrekturlästs
170
Ruff jag saknade i ridten,
Säfligt kröp jag fram i skridten,
Som på tjäriga
Spånen myran; hela kroppen
Gick i vågor vid galoppen
Och arrèterna.
Som ett fadervår jag känner
Konsten nu, I ungersvenner,
Och stallreglorna,
Som katkesen instruktionen
Utantill — och i sqvadronen
Alla ökena.
Qvickt jag sadlar min Armida,
Som en junker kan jag rida
In remonterna.
Fritz, på qvartermästarns gula
Klipp af luggen der en smula,
Smörj opp hofvarna!
Jag skall rasta nummerhingstar,
Putsa grefvens begge tingstar,
Isabellorna,
Skölja svansarna — och kamma
Släta manarna — och damma
Utaf länderna.
