Den här sidan har korrekturlästs
Kornetten.
Oh, La Fleur, de gamla krigen!
Slita fick man då, min sann!
Torka kan man visserligen
Men för länge — går ej an.
Ja — änskönt, det vet vår Herre,
Att kommissbröd ej är godt,
Var det dock sju resor värre,
Att af solsken lefva blott.
Ack, durchsichtig jag af svälten
Blef som ett squélette de grace
Och så tunn, att man såg mjelten,
Som igenom fönsterglas.
Gud, jag som ett murket qvitten
Vardt i synen, — allt mitt kött
Blef af den fördömda ridten
Som hackpölsa sönderstött.
Fast jag var så — djefvuln bränne
Min tupé till tidsfördrif! —
