Den här sidan har korrekturlästs
173
Smal, så att mitt knutskärp tvenne
Gånger gick omkring mitt lif,
Dock en krigsman, fick jag veta,
Skall, fastän han icke har
På ett år smakt kött, dock peta
Sina tänder alla dar.
Om än hufvudet är borta,
Armen krossad — och ens ben
Blifvit några tum mer korta
Än för ett par timmar se'n,
Skulle hjertat än fallera
I en sönderskjuten kropp,
Får man dock ej räsonera,
Utan bara sitta opp.
En hussar vid sadelknappen
Hänge fast, sådan han är:
Så der skrifvet stod på lappen
Eller ordren — ungefär;
Men som djeflogt indigesta
Blåbär äro, som man vet,
Fingo ock deraf de flesta
Obstruktion i evighet.
Dock är vexlingen öden
Knektens skönsta arfvedel:
