Den här sidan har korrekturlästs
175
Blef jag tidigt nog begifven
I min ungdom på kurtis:
Alltid för den smärta ormen,
Hvar han kom, en flicka ”slog”,
Lockad utaf uniformen,
Som satt på mig näpet nog.
Och jag samlade silhouetter,
Souvenirs af tusen slag,
Ringar, miniaturporträtter
Af små fröknars anletsdrag.
Fy, af bara ”billeduer”
Marokinsportföljen full,
Bjudningskort till rendez-vuer,
Medaljonger utaf gull.
I min stambok, i förening
Med hvart namn, är poesi
Och deviser utan mening
Eller sundt förnuft uti;
I hvart knapphål, i hvart snöre
I min pels, parole d'honneur,
Sutto både bak och före
Blå förgät mig ej — La Fleur!
Hvilket chaos af hårviskor,
Blonda, svarta och cendrés,
