Den här sidan har korrekturlästs
179
Marche, allez — och “slå i henne”,
Att jag är i natt på vakt.
Ej la belle är mer på moden,
Nej — fi donc, hon är för spak,
Flugan lik i sockerboden,
När hon på tårtan fått smak.
Och den unge officeren
Gick, lättsinnig, yr och lätt
Och otvungen i maneren,
Från sin silfvertoilette,
Jodlande, tills i salongen,
Bland de skönas haute-volée,
Han försvann i pelargången,
Amor lik bland gracerne.
Se'n han flugit första valsen
Och gått makligt sin la chasse,
Han sig lungsot fick på halsen
Af en enda smultronglace.
Ack, det är så här i lifvet:
Att, när döden på ens dörr
Slår, man blir ej öfverdrifvet
Lustig och kokett som förr.
