Den här sidan har korrekturlästs
Örlogsmannen.
Hu, jag vämjes vid att tvina
Mer på «Holmen» på de skrina,
Stela stalperna,
Tråna bort i trädens skugga,
Stå fastnaglad der — och hugga
Vid brobänkarna.
Annat är, när nordan hvisslar
I hvar tågstump, så det gnisslar
Uti taljorna,
Alla klutar sitta spända
Herrligt utaf medvind ända
Opp i topparna.
Fröjden svallar i det unga
Sjömansblodet, att få gunga
Högt i märsarna,
Surra fast sig vid de läckra
Rårna, famna om de smäckra,
Fina stängerna.
