Den här sidan har korrekturlästs
187
Och till landgång snabbt sig plaska
Fram med årorna i raska
Tag på sluparna,
Raka strecket, tills barkassen
Hväser som en orm i vassen
Bland neckrosorna.
Lefve hafvet! Ty alls inga
Brödbekymmer finns der, – ringa
Sorg i sinnena;
Fria chancer, lif i spelet,
Gladt humör hos skeppsbefälet
Och matroserna.
För beckbyxan är en stuga,
Som ett korthus för en fluga;
Under rökiga
Tak hans hog mår som en grodas
I en storknäbb. – O, så frodas
Gräs på svälterna!
Ah, landkrabban lika mycke
Eld har i sig som ett stycke
Is på fjärdarna,
Och knappt så pass lif i kroppen
Som en tjuf, se'n man hängt oppen
I rånockarna.