Den här sidan har korrekturlästs
197
Svällande, och purpurröda,
Saftiga, fullmogna drufvor.
Glittrande falernervinet
I vigvattenskål’n som rosen
Doftar, blygsamt aprikosen
Rodnar ljuft i helgonskrinet.
Svarta likstenstaffelns kanter
Höljs af svepduk med sorgfransar,
Och kring kalken rosenkransar
Slingra sig af diamanter.
Skurade benrangel, hvita
Stoder utaf hädanflydda
Bravos, röfvarkulan skydda,
Bleka som skelett af krita.
Handen är som marmorstenen
Kall och hård, ihålig kinden,
Köttlöst bröstet — och för vinden
Skramla knotorna och benen.
Perlor i tandkistan grina,
Och den blanka hufvudskålen
