Den här sidan har korrekturlästs
198
Bär tiar; i ögonhålen
Stulna kronjuveler skina.
Vingarna till rof vi spänna
Flinkt som skatorna på qvister,
Och med tjufgods fylla bristen,
Om behof vi nånsin känna.
När som mammons trälar slafva
Tungt för magra uppehället
I sin blodssvett, vi i stället
Mörda och behändigt stjäla.
Uti menskoblod samveten
Härdas, mellan refben dolkar,
Och stiletten raskt befolkar
Grafvarna och evigheten.
Vi, om pesten når vår håla,
På en bädd, af videgrenar
Flätad, mjuk som jungfruspenar,
De lättsinniga, frivola.
