Den här sidan har korrekturlästs
202
Ryktet om min segerbana
Klingar som Mahomeds fana
Vidt i de ioniska
Skären; jag på lagrar länsat
Grekland, Medelhafvet rensat,
Brännt och sköflat Afrika.
Ingen jordisk kraft mig böjde:
Sjelf mitt ödes väg jag röjde,
Stridde tvärt mot vindarna.
Seg som ödlan, slug som räfven,
Bet jag sönder spindelväfven,
Vek jag omkring gillerna.
Och så långt som vattnets yta
Når, mot ingen pris jag byta
Vill min smärta simmerska.
Hvilken bris, som spelar, lika
Fart hon skjuter med de rika,
Saffransgula dukarna.
Jag dig pressat fram, när ingen
Annan vågat lyfta vingen
Eller lätta ankarna:
Under skydrag, mist och tjocka
Höll du sjön, min fina docka,
Hafvets första seglerska!
