Den här sidan har korrekturlästs
214
Huld som oskulden i badet,
Blåögd som det fina bladet
På min krökta, mohriska
Klinga, är min brud Elvira,
Drottningen med nöjets spira
I de mjälla händerna.
Lätt, som dimman silfverbäcken,
Lösta bucklor, som bårtäcken
Svarta, skyla skuldrorna,
Bländande som snölaviner,
Skugga perlhvit hals, som skiner
Likt en via lactea.
Dröj i mina armar, flicka!
Låt oss himlens nektar dricka,
Med de tjusta läpparna
Kyssas, tills de matta domna
I hvarann likt bin, som somna
In i rosenkalkarna!
Stumma afgrundsdjup oss sluka;
Låt min heta, febersjuka
Ande, denna trotsiga
Eldsjäl, hvilken qvalen bränna,
Lifvets enda sällhet känna
I din famn, förförerska!