Den här sidan har korrekturlästs
De svarta jägarne.
O Spanien, o Spanien, du amma
För hjeltar, från hvilka vi stamma!
Vår kärlek, o, evigt du har! —
Och skulle allt annat än ramla,
Står likväl Al Hambra, det gamla,
Med minnet och murarna qvar.
Der mellan kupoler, som glimma
I solsken, kondorerne simma
I luften som svanor på våg,
Och molnen med vingarna skära
I afmätta kretsar — och nära
Blott plundring och mord i sin hog.
Ack, skall väl med strålande krona
Den stolta kalif en gång throna
Ibland oss som herrskare än
Och lagar för stammarna skrifva?
Och skall Guds Profet nånsin blifva
Så dyrkad, som fordom, igen?
