4
Jag öfver slagfält drog i månskensnätter,
Der härar andats ut sitt vilda mod,
Och tistlar gro i hjeltarnas skeletter,
Och ljungen ymnigt druckit kämpars blod.
Jag var ej ensam bland de slöa svärden:
Inbillningen var med på pilgrimsfärden.
Af krigets söner fostrades oliven,
Att hägna friden bragdens Carlar blödt;
Den första bok, som är af Clio skrifven,
Skrefs skiftande i grönt och purpurrödt.
Ack, blod är lika skönt som bläck på bladen,
Och Mars i häfden ristat första raden.
Om Carlar hviska blommorna på fälten,
Om Carlar sjunga våra vågors svall,
Om Carlar spela vindarna kring Bälten,
Genljuda klipporna vid Fredrikshall;
För dem den fosterländska känslan glöder,
Om dem förtälja minnena i söder.
För vår Carl Gustaf darrade Europa,
Kung Carl den elfte Danadrotten tvang,
Och som en Tirfing öfver allihopa
Kung Carl den tolftes tunga slagsvärd klang;
