Den här sidan har korrekturlästs
En tidsbild.
Jag tidens riktning icke alls förstår
Och vet ej, hvad den vill i stat och kyrka:
Mig tycks att brytningen som försiggår
Sker skäligt långsamt och förutan styrka.
Man skriker »framåt», äflas vildt och tränges,
Men går som kräftorna ändå baklänges.
Hvart lyssnarn vänder örat än, han hör
Enthusiastiskt frihetsropen skalla.
Den unga tiden styra vill, derför
Den gamlas murkna fästen måste falla.
Dock saknas krafter i hvarenda fiber,
Och brechen skjutes med för fin kaliber.
Sig Polen reste, som en löpeld lopp
Så ryktet genom halfva hemisferen.
Medborgarn jubelhymner stämde opp,
Och folket bad i alla landamären.
Förböner rädda många, som i friden
Behöfva nåd, men duga ej i striden.
