Sida:Samlade dikter af G. L. Sommelius.djvu/273

Den här sidan har korrekturlästs

253

 
Och få de ej, de fly med hesa skrik
Som korpar från det köttlösa skelettet
Af ett antikt aristokratiskt lik,
Mumifieradt på det gamla sättet,
Och nära sig i sina trånga kulor
Som Lazarus af rike mannens smulor.

Snålt efter vinst de gräfva djupt i dyn,
Hvarandra hugga de för gunst i lufven;
Som barn de kifvas om ett sockergryn,
I kältringsstycken dras de jemnt om stufven.
Ah, packets lof är packets ärelystnad;
Historiens tvinga de med våld till tystnad.

Och ändå döden slutligt skördar allt:
Han skonar ej, till jord blir jorden åter;
Hvart år han offrar hundratusenfaldt
Af sina millioner undersåter.
Ej frihetsyran tvingar den despoten:
Hvem Charon vill han tar med sig i båten.
 
Förutan skilnad herrskare och träl
Som dockor han till grafvens kulor leder;
Han hör ej böner, lyssnar ej till skäl:
De på hans ordres måste alla neder.
Flux efter pipan dansa måste hela
Myrstacken, när det lyster honom spela.