253
Och få de ej, de fly med hesa skrik
Som korpar från det köttlösa skelettet
Af ett antikt aristokratiskt lik,
Mumifieradt på det gamla sättet,
Och nära sig i sina trånga kulor
Som Lazarus af rike mannens smulor.
Snålt efter vinst de gräfva djupt i dyn,
Hvarandra hugga de för gunst i lufven;
Som barn de kifvas om ett sockergryn,
I kältringsstycken dras de jemnt om stufven.
Ah, packets lof är packets ärelystnad;
Historiens tvinga de med våld till tystnad.
Och ändå döden slutligt skördar allt:
Han skonar ej, till jord blir jorden åter;
Hvart år han offrar hundratusenfaldt
Af sina millioner undersåter.
Ej frihetsyran tvingar den despoten:
Hvem Charon vill han tar med sig i båten.
Förutan skilnad herrskare och träl
Som dockor han till grafvens kulor leder;
Han hör ej böner, lyssnar ej till skäl:
De på hans ordres måste alla neder.
Flux efter pipan dansa måste hela
Myrstacken, när det lyster honom spela.
