260
Om grefvar bäst borgare tycka,
Och mödrarna, för deras lycka
Och egen fåfänga en peine,
Att få oss till mågar arbeta,
Och sjelfva grossörerna veta,
Om anorna växa på trän.
Och blifva ens björnar envisa,
Sig mera ej låta afspisa
Med skenet, som mistat sin glans,
Jag hastar till sjöstranden, skörtar
Mig opp som en bondbrud och störtar
Som Sapfo i böljornas dans.
Jag dör ej, men reser utrikes
På statens bekostnad desslikes:
Ty allting på lyckan beror.
Om jag faller på den idéen,
Jag söker transport på arméen
Och blifver i linien major.
Fortfar jag i opinionen
Att ställa mig höger om thronen,
Jag får, när jag kommer igen,
Belöning för mina förtjenster;
Och lutar jag åter åt venster,
Jag blir en af framtidens män.
