Den här sidan har korrekturlästs
Svanesången.
»Det är fasligt! Mer och mera
Börjar man att observera,
Klandra, dömma, kriticera
Oss på höjderna,
Oförtäckt och högljudt prata;
Borgarna bli obstinata,
Unga män indelikata
Och sjelfsvåldiga.
Tacka vill jag forna tider! —
Ve, o ve! Fördömdt! Jag lider
Incroyabelt! Fannen rider
Hemorrhoiderna! —
O, vårt ljufva herravälde,
Som oss närmast thronen ställde!
Folket teg — och icke skällde
Publicisterna!
Men respekten för noblessen
Har förkolnat, sedan pressen
