Den här sidan har korrekturlästs
262
På allt småfolk och bassessen
Öppnat ögona;
Sedan julirebellionen
Snokat upp den inventionen:
Att ej anse mer personen
Efter anorna.
Lurkar utan blod, harpyer,
Sluka våra revenyer,
Och obskura parvenyer
Säterierna.
Godsen äro pantförskrifna,
Och vi liksom väderdrifna
Vrak till spillo sjelfva gifna
Åt orkanerna.”
Så på äldre, kulna dagar
En utlefvad hofman klagar
På en tid, som ej behagar
Gamla grefvarna,
Den de kalla utan heder,
Tout-à-fait renonce på seder,
Men som hotar rifva neder
Ståndsfördomarna.
Och hans tunna läppar smila
Blåsurt; uttryckslöst sterila,
