Sida:Samlade dikter af G. L. Sommelius.djvu/282

Den här sidan har korrekturlästs

262

På allt småfolk och bassessen
 Öppnat ögona;
Sedan julirebellionen
Snokat upp den inventionen:
Att ej anse mer personen
 Efter anorna.

Lurkar utan blod, harpyer,
Sluka våra revenyer,
Och obskura parvenyer
 Säterierna.
Godsen äro pantförskrifna,
Och vi liksom väderdrifna
Vrak till spillo sjelfva gifna
 Åt orkanerna.”

Så på äldre, kulna dagar
En utlefvad hofman klagar
På en tid, som ej behagar
 Gamla grefvarna,
Den de kalla utan heder,
Tout-à-fait renonce på seder,
Men som hotar rifva neder
 Ståndsfördomarna.

Och hans tunna läppar smila
Blåsurt; uttryckslöst sterila,