Den här sidan har korrekturlästs
263
Hans två matta ögon hvila
På porträtterna,
Som der suffisanta hänga
I alkoverna – och blänga,
Så aristokratiskt stränga
Och försmädliga.
Alltid syns han vredgad krama
Blod ur naglarna – och stamma
Sockersött sitt: “Hin anamma
De idéerna
Och den falska opinionen,
Att de der ofrälse hjonen
Kommit under fund med tonen
I salongerna!”
Om ibland hans kammarsvenner
Högsta favoriten spänner
På lösvadorna och bränner
Nådig lockarna
(Nota bene i peruken)
Eller knyter crèpe-halsduken,
Sirligt veckad, stärkt och struken,
Om halsknoterna;
Om han promenerar, rider
På passgångarn eller skrider
