Den här sidan har korrekturlästs
284
Resa sig på hjessan, tåren
Stelnar, mitt djupkänsliga
Hjerta kallnar; fast vid gomen
Låder tungan, som vid blomen
Masken, som en tjuf för domen,
Bäfvar jag för följderna.
Fräckt med sakramentet leka
Atheisterna, förneka
Korsets död, lättfärdigt smeka
De den babyloniska
Skökan, vällusten; tillbeda
Mammon, vandra på den breda
Vägen, amma i den leda
Gamla Adam lasterna.
De af ondo sig berömma
Och i köttet satan gömma,
De på jordene uttömma
Vredens de sju skålarna
Och på sina hufvu'n samla
Kol så glödande; de famla
Uti mörkret som de gamla
Encyklopedisterna.
Strauss är stark i polemiken:
Att slå hufvudet på spiken
