Sida:Samlade dikter af G. L. Sommelius.djvu/307

Den här sidan har korrekturlästs

287

Att rationalism förstörer
Vördnaden för klerkerna
Och för deras prestämbeten
Hos den krassa allmänheten;
De ömtåliga samveten
Ha som sensitiverna.

Ja, den sistnämnde, en kärna
I församlingen, må gerna
Något göra för sin stjerna
Och för apparenserna
Till ett af de mindre stiften,
När af år och lefnadsskiften
Någon trött går ner i griften
Af de gamla fäderna.

Och de ha så mycket mera
Skäl att kraftigt protestera,
Som de fika beggedera
Nitiskt efter kräklorna,
Hvilka de betrakta lika
Snålt som Sundborg den der rika
Guldsmed Lindbergs magnifika
Soppor i mathemtarna.

I er vänskap jag i nöden
Sist mig sluter; inga öden