Den här sidan har korrekturlästs
319
Men fred jag får för sorgen; för min smärta
Den nakna kistan är för smal och trång,
Och lugnt jag sofver, tills mitt brustna hjerta
Blir läkt — och Gud mig väcker sjelf en gång.
Sida:Samlade dikter af G. L. Sommelius.djvu/339
