Den här sidan har korrekturlästs
326
Så ljuft, ack, som när en älskares dröm
Om lycklig kärlek flyr hän,
Slumrar hon kanske vid böljande ström,
Skuggad af lummiga trän?
Der satt jag hos henne också en dag!
Vestan i lockarna drog,
Och hjertat, det slog fler tusende slag,
Än vakteln slår uti skog.
Ack, när från den hulda kyssar jag stal,
Var hennes motstånd så matt,
Som rosens mot Zefyr i någon dal
En vårlig, tjusande natt.
I hängifna ögat henne jag såg;
Och som ett silke, så fin.
Den mjölkhvita handen frivilligt låg
Darrande, glödhet i min.
Hilda, o Hilda, hvi svärmar jag så?
Ej finner jag dina spår! —
Hu, årsqvälln det är, se'n aftonen då
Min lilja lades på bår.
