Den här sidan har korrekturlästs
I H—ie's minnesbok.
Mitt lif är mörkt som natten midt i nedan:
Min glädjes stjernor slocknat längesedan,
Min lyckas genius i svepning står
Och stirrar stelt med ögongropar tomma;
Jag äger ej en enda minnesblomma,
Ej ens ett blad från mina solskensår.
Dock ber jag ödet att, när sina lotter
Det skiftar, du må bli dess älsklingsdotter,
Från tårar skild och från bekymmer fri!
Och fast likt bäcken, som i dalen rinner,
Min bön är tyst, den ändå himlen hinner,
Om ej för min, för din skull, H—ie!