20
Ett otympligt ting, utan hjerta och själ,
Han följer beställsamt i hack och i häl
Allt, som honom öfver är vordet.
Går chefen «afsides», så strax är han med;
Hvar denne sig sätter, han flux slår sig ned
Och torkar hans — gaffel vid bordet.
17.
Chouanerne sky hvarken storm eller mist:
De äga fullt ut krokodilernes list
Och björnarnes spänstiga senor;
Som blixten i tanken och handlingen djerf,
De akta ej själens, ej kroppens förderf
Och slåss för sin sak som hyenor.
En rask lurendräjare rädes ej alls:
Han sätter på spel både ära och hals,
Hans gärde är rent af uppgifvet.
Och väl sinom tusen meneder han gjort;
Med foten på tröskeln af helvetets port
Han stått mer än en gång i lifvet.
Han bugtar som räfven, förslagen han är;
Han söker sig väg mellan klippor och skär,
I mörker han ser som en uggla.
Loögat är skarpt, och hans hörsel är fin,
I jorden han gräfver sig som en kanin;
Hans käraste njutning är smuggla.
