21
Att backharen krämarn sjuhundradefaldt
Må vinna, riskerar en smugglare allt:
Han sjelfvaste fan kan betjena;
Och djefvulens mynt är så godt, som en ann's.
Hvad gör det, om egaren ock nyttjar svans,
Hästfötter och horn uppå knäna?
Han slutligt förliser mot klippor af nöd,
För köpmansintresset han «ljuter sin död»
Och jordfästes som en sjelfspilling.
Medaljer och lagrar han fått, om han valt
Heroernes yrke; sitt fick han betaldt
Med en eller annan tolfskilling.
Ve! Upphörde smugglarnes älskliga skrå,
Det ginge åt fanders med oss strax derpå:
Tänk, vi skulle ut på ett bräde
Med hela vår årslön för bara en rock
(Och näppligen dertill den räckte ändock)
Af ullfärgadt Norrköpingskläde.
18.
För att fabrikörerna måtte i ro
Få spisa sin tryffel på silfver och bo
I stenhus, som tornet i Babel,
Och kräsliga lefva och sväfva ut vidt,
Får icke en stentallrik införas fritt,
Hvar sockerbit är konfiskabel.
