24
Pensionen är liten och lönen också,
Plockskulderna växa och dito «de små»,
Fullastad är äktenskapsjullen;
Och snart det «åt fannoma» bar i galopp,
I bitter förtviflan, om ej der fanns hopp
«I postverket eller i tullen».
Och duger ej gubben, hans gumma då kan
Beqvämt sköta sysslan för honom, minsann!
Ty, för att den saken bedrifva,
Behöfs icke hufvud och knappt några ben;
Och kan man ej stå eller sitta — än se'n?
Så kan man ju ligga och skrifva.
Det sägs väl: «skomakare, blif vid din läst»,
Och «att den, som smider, ej duger till prest»,
Men ingen den satsen kan gilla.
Hvem helst bäst kan göra en tjenst, bör den ha
Och få den behålla, så långt det går bra,
Men mista den, när det går illa.
20.
Polisen den duger till all ting, min själ:
Den afböjer «uppror» och anställer gräl,
Den jagar «bönhasar», den skingrar»;
Den slår efter «nattfjärlar», håller förhör;
I fogellass, mjölktinor, byttor med smör
Den luktar och har sina fingrar.
