Sida:Samlade dikter af G. L. Sommelius.djvu/45

Den här sidan har korrekturlästs

25

 
Väl stundom det säges, Gud vet med hvad rätt,
Att utan ransakning och dom rätt och slätt
Till lag man förvandlar godtycket
Och ger litet «stut» då och då under hand;
Men pöbeln är äfven «rent djeflog» ibland,
Och menniskor ljuga så mycket.
 
«Den svultnaste stöfvaren jagar ju bäst»
(Snabbfotad han är som en vissla, dernäst
I all ting sin näsa han blöter);
Och derför polisen har litet «på stat»:
Sin föda den måste sig skaffa «privat»
Och snoka som fan efter böter.
 
Han krögarmor hotar med plikt och förtret,
Och får han dusörer, hvad hjelper väl det?
Han gapar ju blott efter mera;
Och är det på bättre affärer nu brist,
Så finns det väl någon förryckt rabulist
I gränderna att «arrestera».




21.

Fiskaler och fogdar de flacka omkring,
De pannor försegla och stämma till ting,
Och för dem bevara oss Herran!
För exekutioner blott sinne de ha:
De panta, sjelf blöjan ur byken de ta
Och sätta den panke på kärran.