38
Men är regementsmötet tråkigt och tungt,
Det husliga lifvet i stället är lugnt,
Och hustrurna, flitige, snälle,
Föröka familjen en gång hvarje år,
Och derför af adliga telningar står
En grupp omkring hvarje boställe.
30.
En lärd guvernant är så svag för kurtis:
Att älska och älskas är hennes delis,
Hon tror på spådomar och drömmar;
Hon är idel känsla, hon smälter som talg,
Och till «souvenirer» på silkestramalj
Hon blåa förgät-mig-ej sömmar.
Hon sitter och sträcker sig på en chaise-longue,
Hon skälfvande sjunger till cittran en sång
Och lägger djup känsla i orden.
Som ärtor rouladerna trilla, min sann;
Molltonernas trollformler, om det gick an,
Uppväckte de döda ur jorden.
När ungdomens ljufvaste ålder förgått,
Och karlarna alla «inviter» försmått,
Ej längre uthärdar hon mägtar;
Hon djefvuln ger verlden, men i hemlighet
Hon roar sig sjelf, och hvem undrar på det,
Som läppjat på kärlekens nektar?
