40
Med giftiga stjertar de smekas med lust,
De stickas med gaddar som eldgafflar just
Och nypas med glödande tänger.
På själarna lagas sen sjudhet buljong;
När saften är urkokt vid trollpackors sång,
De hängas att torka på stänger.
Se'n följer oss pastorn till himmelens port,
När först han med helvetet kända oss gjort
Och gett oss af den quintessencen.
På höjden de fåvitska jungfrur man ser,
Och Petrus se'n möter oss sjelf längre ner,
Liksom en landshöfding vid gränsen.
Han förer oss in uti Abrahams sköt;
Vår herde går efter, vi före som nöt,
Förlägna, tafatta och dumma.
Der stånda vi inför all herrlighets sken,
Så stumma som stoder, på svigtande ben
Och blygt våra samveten tumma.
32.
I krogarnas qvalmiga, stinkande hål,
Vid rånares orgier, ficktjufvars skrål,
En drinkare sörplar sitt finkel.
Han gäckande super opp kläder och bröd
För barnen, som vråla af hunger och nöd
I armodets uslaste vinkel.
