Sida:Samlade dikter af G. L. Sommelius.djvu/72

Den här sidan har korrekturlästs

52

 
Liljan lutar sig mot klippan,
 Sorgsen, blek om kind;
Ljuft förstulet suckar sippan,
 Kysst af flygtig vind.

Fjäriln hos sin ros har domnat,
 Söfd af källors sång;
Och den rädda haren somnat,
 Trött af dagens språng.

Perldagg som juveler glindrar
 I en myrtenkrans;
I hvar droppes spegel tindrar
 Någon stjernas glans.
 
Men mitt hjerta, det är öde
 Som ett utrymdt slott,
All min sällhet hos de döde,
 Jag en skugga blott.