Gustaf Lorentz Sommelius.
Lefnadsteckning.
Den skald, som vi nu skola försöka skildra, tillhör det i vår litteratur ej ovanliga slag af sådana, om hvilkas lif vi knappt känna mer, än hvad deras egna dikter ge oss vid handen. Ehuru Sommelius lefvat så nära inpå vår egen tid, att ännu ej tjugo år förflutit efter hans död, har det likväl endast med stor möda från flera håll lyckats samla de få underrättelser, som här meddelas; och öfver hela sträckor af hans lif sväfvar ett dunkel, som kanske aldrig skall skingras. Orsakerna härtill äro flerahanda; men den egentliga bör väl sökas i Sommelii slutna och föga umgängssamma natur, som ej gjorde det för honom nödvändigt att meddela sig. Äfven ha åtskilliga bref från honom till några närmare vänner skingrats eller förstörts, och det är sålunda endast enstaka meddelanden och de torftiga tryckta underrättelserna, som närvarande skildrare haft att stödja sig vid[1].
Gustaf Laurentius, äldsta barnet af kyrkoherden i Mörrum och Elleholm Johan Reinhold Sommelius och Carolina Gustafva Trägård, föddes i Mörrums prestgård d. 19 Oct. 1811. Hans fader, en son af den vittre och lärde professorn och bibliothekarien i Lund, Gustaf Sommelius, hade sjelf varit vice bibliothekarie derstädes samt var en beläst och kunnig man,
- ↑ Upplysningar från trenne med skalden bekanta personer, ett bref från honom af Gtbg 9 Oct. 1846, Arméens rangrullor 1834—47 samt nekrologer i Nordstjernan 1848 af — ns — (Crusenstolpe) och Skandia för 1849 af E. K.(ey) m. m.
