Sida:Samlat dokument RO 1723 ny fil.pdf/7

Den här sidan har korrekturlästs
2544
Riksdags-Ordning. 1723.

detta mitt Embete tilhörer, ei något utur ackt låta för skyldskap, swågerskap, wänskap, gåfwor, skiäncker, hat eller afwund, nytta eller skada skul, eller hwad det wara kan, utan mig i alla mål så förhålla, som en trogen och rättsint (Landt-MarskalckTahleman) wäl ägnar och anstår, utan alt påfund och arga list.

Så sant mig GUD hielpe til Lif och Siäl!

Sedan utnämner hwart Stånd sina Deputerade, hwilka med Landt-Marskalcken och Tahlemännen, hwart Stånd serskilt, träda til Konungen, betyga Ståndets fägnad öfwer Konungens wälmågo, aflägga tacksäjelse för kallelsen till Riksdagen, och anhålla, at den måtte utlysas. Hwarefter de, å Ståndens wägnar, giöra hos Drottningen och de Kongl. Personerne jemwäl sin upwachtning. Derpå utser hwart Stånd Deputerade, som hälsa och lyckönska de andre Stånden, hwarwid begynnelsen giöres til Adels-Ståndet, och continueras til dess at hwart Stånd ömsom hälsat det ena det andra.

XI.

Uti hwart Stånd bör wara en Secreterare, som förer pennan wid Riksdagssyslorne. Hos Ridderskapet och Adelen Riddarhus Secreteraren; hos Presterskapet Notarius Consistorii; hos Borgerskapet Stockholms Stads Secreteraren, Notarien, eller den Ståndet kan komma öfwerens om; Men til Secreterare hos Bonde-Ståndet wälja Tahlemännen af alla fyra Stånden någon skickelig Man utom Adels-Ståndet, som förstår Landtwäsendet och Allmogens angelägehet; Doch måste ingen Secreterare emot hela Bonde-Ståndets wilja dem påträngas. Dem som förordnas til Secreterare för Bondeståndet, bör, jemte det han förer pennan och håller et ricktigt Protocoll öfwer alt det, som afhandlas, icke allenast biträda Tahlemannen, at alt hwad som förekommer, må ordenteligen och skickeligen afhandlas, utan ock giöra sina påminnelser wid det, som emot Regerings Sättet och Riksens Fundamental Lag, jemte samtelige Ständernes fri- och rättigheter, kan försökas; hwilcket uti Protokollet införas och för Ståndet upläsas bör; Winläggandes sig derom, at Riksens allmänna bästa med rättrådighet må kunna handhafwas, hwilket alt med förstånd och fogelighet bör skie,

och