16
förmått göra folk af honom. Gå han nu in i köket och baka semlorna färdiga åt sin mor till middagen, hvarom hon bedt honom.”
”Ja så, jag skall baka semlor åt mamma. Får jag på samma gång baka litet palt åt mamsell?” sade Adam, i det han med ett oförskämdt löje lade en särdeles tonvigt på ordet palt.
Celestine blef blodröd i ansigtet, och i samma ögonblick smällde hennes hand på Adams kind.
Adam såg i början något flat ut, men snart bemannade han sig, böjde hufvudet framåt och gjorde sig färdig att, utan all respekt för det täcka könet, besvara örfilen, då en kraftig hand oförmodadt grep honom i lufven och en väldig stämma hördes:
”Blygs, din långa lurk! Jag skall ge dig för att flyga på fruntimmer!”
Handen, som nu släppte Adams hårtestar, tillhörde en något kort, men starkt byggd, medelålders man i uniformsrock.
”D'ä hon, herr fanjunkare, som börjat skälla på mej”, sade Adam, i det han ömmade sig om hufvudet, som ännu sved efter den kraftiga hårdragningen.
”Om jag vore i din mors ställe, så skickade jag dig genast tillbaka till Stockholm till
