28
”Det är Celestine, ser jag”, svarade Sara; ”hon har säkert något att syssla med för verkstadens skull.”
”Nu gick mamsell Celestine upp till löjtnanten”, sade från gården en röst, som var Adams.
”Adam, gå du genast och lägg dig”, ropade Sara ut genom fönstret.
”Nej, mamma, jag vill vänta tills hon kommer ned igen”, fortfor Adam.
”Gå och lägg dig, säger jag — lyd, hör du det! sade Sara allvarsamt och slog till fönstret.
”Vänta tills hon kommer ned igen”, mumlade Tandgren halfhögt, ”då torde han få vänta länge nog.”
”Hvad menar du, goda Tandgren?” frågade Sara.
"Jo jag menar”, puttrade fanjunkaren, ”att detta lefnadssätt ej går an, och att du ej rätt väl håller tummen på den der lättfärdiga flickans öga.”
”Stackars Celestine! är äfven du emot henne? Allt, hvad Försynen tillstädjer här på jorden, går an, det må synas upp eller nedvändt i menniskors ögon.”
