smitta mig af en usling till kroppen, för att hämnas på en usling till själen.”
Gustaf for bestört tillbaka, så att han våldsamt stötte nacken mot sängkarmen.
”Detta har en qvinna kunnat göra, Gustaf. Tala aldrig hädanefter om qvinnans svaghet eller betrakta henne såsom den der endast hänger fast vid ert medlidande, sedan hon upphört att utgöra en del af ert hjerta. Karlar! karlar! ni darren af förtjusning, då ni sen blotta skymten af en vacker qvinna; ni skullen darra af fasa, om ni haden ögon nog skarpa att upptäcka en skymt af drakvingen, som rufvar på botten af hennes hjerta.”
”Och detta storverk känner ej verlden”, sade löjtnanten med en röst, hvaruti flathet och bestörtning kämpade om öfverväldet.
”Jag har skrifvit till författaren af Törnrosens Bok ett bref derom, styrkt af vederbörligt läkarebetyg. Han skall nog veta göra något af allt det der och med diamantstilar inrista mitt namn i odödlighetens tempel.”
”Du är en märkvärdig qvinna, Celestine.”
”En lättsinnig, ville du säga kanhända; men du måste medgifva, att det är en lättsinnighet utan lättsinne. En djefvulsk, torde du äfven hafva på tungan; men neka kan du ej,
