engagerad och biträdde med att uppbära diverse effekter från gården upp till ett rum i gästgifveribyggnaden. Det var redan skymning, då Adam uppbar den sista packan. Han stod nu ensam i rummet, kastande en blick på de uppburna sakerna. Blicken, i början temmeligen oförskämd och: liksom hånande de kringströdda föremålen, som röjde en med fattigdom förenad smak för oordning och slarf, började småningom antaga en viss skygghet, under det att kinderna allt mer och mer skiftade i mörkrödt. Den skygga kringirrande blicken slog sig omsider ned på en sämre plånbok, som nyss af en bland de resande aktörerne blifvit lagd på bordet. Vare sig nu ögat oemotståndligt drog handen med sig, eller handen hade för afsigt att sjelf ifrån det frestande föremålet slita ögat, nog af — plånboken, omknuten af Adams fingrar, promenerade till dörren, som i och med detsamma öppnades — dock icke af Adam sjelf, utan af den resande, som syntes vara en medelålders man, hvars öga genast upptäckte den otillbörliga klämmare plånboken bekommit och fattade Adam i kragen, med hög röst påkallande folk ifrån gården. Man skyndade till från alla sidor.
