Den här sidan har korrekturlästs

68

lugnet i detta hus. Mitt namn skall ni nog, när tider blir, få veta”, svarade främlingen med ett lugn, som var hafvets före den inbrytande stormen.

Gustaf trädde några steg tillbaka åt väggen, der hans värja stod och fattade dess fäste, ty i främlingens öga brann något som ovillkorligt påkallade denna rörelse.

”Ännu en gång, min herre, med hvem har jag den äran att tala och hvad tillskyndar mig det nöjet att bli väckt klockan fem på morgonen?” frågade löjtnanten något modigare.

”Bra bra, herr löjtnant, — er förtrolighet med värjan gör er dubbelt intressant i mina ögon. Hvem vet, om det icke just blir värjan, som kommer att lösa den gåta, hvarmed ni nu som bäst bråkar er hjerna. — Det finnes i denna kammare rätt smånätta effekter, min herre — rätt dyrbara, om man så vill; men —”

”Men, men — ej ett steg närmare, menniska, eller ränner jag värjan genom ert lif! Är ni tjuf, röfvare eller —”

”Ts — ts — jag säger, att ni har rätt vackra saker i ert rum; men den vackraste möbeln saknas dock här, en möbel som likväl berättas vara rätt husvarm härstädes. — Hvar är