82
X KAP.
(Skogsdunge — utsigt mellan träden åt sjön — rödmålad lada — regn.)
”Ett regnigt, ett ruskigt väder, min herre”, sade löjtnant Gustaf till den på scenen uppträdande Albert.
”Betyder ingenting — ni har, liksom jag, knallås på era pistoler, ser jag”, svarade Albert kallt.
”Ingalunda af fruktan för era hotelser har jag beviljat er detta möte”, återtog Gustaf, ”ty en militär, känslig för pligten och äran, måste känna allt, utom fruktan. Men hans blod, åt fosterlandet helgadt, bör ej besegla hvarje obetydlig tvist, som möjligtvis kan uppstå mellan enskilta personer. Med ett ord, denna sak, hvarom här är fråga, förefaller mig på intet vis så vigtig, att —”
”Ej vigtig, säger ni”, afbröt honom Albert; ”så mycket mer är det då af nöden att lägga ett par blykulor i vågskålen.”
”Än sundt menniskoförnuft då, min herre?” frågade Gustaf.
