90
hejda den vansinniges fart; men förgäfves — förgäfves —
Mellan skogsdungen och sjön, hvilken stormen upprört i skyhöga vågor, breder sig ett svedjeland, ättling af en uthuggen skog, på hvars askgråa härd stenar och trädrötter i vild oordning famna hvarandra. På denna plats upptäcker nu ögat en hisklig syn, under det örat sönderslites af merg och ben genomträngande klagotoner. Ett vidunder rasar der genom stenrösena och rishögarna — ett vidunder, bestående af en man och fyra qvinnor, hvilkas händer äro som de voro fastspikade vid hans kropp. Det är Albert och hans älskarinnor, Clara och Christin, Sara och Celestine vi hafva för våra ögon.
| Albert (dansande kring på slätten i sina lefvande bojor). | |
Till döden, till döden i kyliga vågor, | |
| Qvinnorna (dansande med honom). | |
Släck först i vår' bröst de helvetiska lågor | |
