Den andra åter, var en ung man, något yngre än hon, till yrket advokat, dock utan lust och böjelse dertill. Hans uppfostran hade blifvit vårdslösad under en likgiltig slägtinges förmynderskap, och den redan i barndomen märkbara fallenheten att göra ingenting, hade utvecklat sig till en verklig afsky för göromål. Hans antagna stånd bestod blott i titeln, ty ännu hade han icke ens tänkt på hvad lag är. Denna sysslolöshet gaf honom således tidigt fritt utrymme för alla passioner, och vanan att få hvarje önskan uppfylld hade småningom bibringat honom den öfvertygelsen, att hans planer och begär af ingen mensklig makt kunde öfverändakastas eller qväfvas. Ledd af denna tro ilade han blindt fram på lefnadsbanan, och han sparde aldrig någon uppoffring, för att hinna ett syftemål, antingen det var af verklig vigt, eller frambragdt af ett ögonblicks nyck i hans föränderliga sinne. Med alla dessa fel var Georg *** likväl en godhjärtad, älskvärd och ädel menniska, långt ifrån känslolös för ära och dygd, och af mängden lika mycket älskad för sina goda egenskaper, som beklagad for sitt oböjliga lynne.
Så hade Georg äfven nu beslutat, att, mot alla vänners afrådan, åt den täcka fader- och moderlösa arftagerskan bjuda sin hand, fastän han väl visste, att hon bestämdt förklarat sin vedervilja för
