att ådrorna uppsvällde och svetten flöt utför ansigtet. Så snart han slutat, uppstämde de öfriga ett rytande ljud, som skulle uttrycka bifall. Tre korn lades åter ner i marken och sången förnyades. På sådant sätt fortforo de till inemot aftonen, då man med mat och dryck slutade högtidligheterna.
Omsider fördes fången till Werowocomoco, der Powhatan sjelf vistades. Huset, hvaruti han bodde, var ungefärligen hundrade fot i längd; i hvarje af de fyra hörnen satt ett groft arbetadt trä-beläte, föreställande en drake, en björn, en panter och en jätte. Dessa trä-statyer voro berömda bland Indianerna för arbetets fullkomlighet, och deras rykte var vidt utspridt — ett bevis, att de röda männen redan då för tiden icke saknade all smak för de sköna konsterna.
Vid inträdet i rummet befann sig Smith inför kejsaren sjelf. Den store monarken, hvars sköna växt och skarpa ögon, genast fästade hans uppmärksamhet, satt invid den flammande elden på ett säte, ej olikt en säng. Han var klädd i en rik drägt af hudar, hvilkas svansar hängde omkring honom. Hans grå hjessa och tunna skägg vittnade om de sextio år, han upplefvat i mödor och besvär, — och framför honom stod den hvite främlingen, intagen af beundran öfver den kungliga
