blicken och af vördnad för det åldriga hufvudet. På hans båda sidor sutto unga flickor, af 16 eller 18 års ålder, och kring väggarne af rummet tvenne rader af qvinnor, och framför dem tvenne rader karlar. Alla hade på ett eller annat vis prydt sig; deras axlar och hufvuden voro rödmålade, och i fleras hår syntes hvitt fjäderdun, som i ymnighet blifvit instucket emellan de svarta lockarne.
Så snart Smith kommit in i detta vilda sällskap, uppsteg en qvinna — som, att döma af utseendet och den rika klädnaden, måste varit en af kejsarinnorna — och räckte honom en skål med vatten, för att tvätta händerna, och en annan gaf honom strax derpå en knippa fjädrar, som skulle tjena för handduk. Mat framsattes för fången, som lydigt gjorde allt hvad Indianerne befallde honom, och tycktes snarare sorglöst roa sig såsom deras gäst, än bereda sig på en snart förestående död, såsom krigsfånge hos de vilda.
Powhatan var under denna tid i en liflig öfverläggning med sina landsmän, och så väl han, som flera af dem höllo långa tal, som i främlingens öron liknade afbrutna meningar, yttrade med en skrikande stämma. Flera gånger pekade talarne på fången, och vid hvarje sådant tillfälle svängde hela sällskapet sina tomahawks i luften, och mången mordlysten blick kastades på honom. En af
