den gamle höfdingens panna läste dottern sin egen och sin älsklings förlåtelse. ”Pocahontas, jag är en stor Werowance[1]. Du är värdig att vara min dotter!” yttrade han, och lade dervid synnerlig vigt på ordet min. Hon dröjde ej att kasta sig i gubbens armar, och Indianerne sågo med förundran på hvarandra.
Smith erhöll sin frihet och tillstånd att genast återresa till Engelska kolonien vid Jamestown. Utan uppehåll begagnade han sig af denna oväntade frihet och lemnade tacksamt sin befrierska, med löftet att snart komma åter som vän och som gäst.
Den Engelske äfventyraren återkom verkligen,
såsom han lofvat; men hans besök voro långt ifrån
sådana som han väntat sig, eller som Pocahontas
hoppats. En beständig misstänksamhet emot
kolonisterna rådde hos Indianerne, hvilka släppte intet
tillfälle ur händerna att bedraga de förra och hålla
dem i ständig krigstjenst. Detta förhindrade likväl
icke Smith att flera gånger under denna tid se sin
befrierska, och då ständigt utsatt för att bli
mördad af Indianerne, med Powhatan i spetsen, var det
- ↑ Ett Indianskt ord, som betyder höfding, monark.
