den föreslagna åtgärden, fred emellan Powhatan och kolonien kunde åstadkommas.
Japazaws, äfvensom Pocahontas, bjödos att bese det Engelska fartyget, och sedan de der blifvit väl emottagna och fått betrakta allt, som kunde intressera dem, lemnade den förstnämde hastigt fartyget, som strax derpå sköts ut från land af den förut härom underrättade besättningen. Pocahontas hörde ej, utan förfäran, deras tillsägelse, att hon måste följa dem till Jamestown, för att på detta sätt kunna förmå sin envise och orolige far att göra fred; men då hon såg sin trolöse värd stående på stranden och obekymrad om henne, sysselsätta sig med att undersöka sin nyss förvärfvade blanka koppar-kittel, syntes harm målad kring de mörka ögonbrynen, och, utan att yttra ett ord, vände hon sig åt ett annat håll. Japazaws märkte detta och ropade till henne, att hans arm varit lånad i denna sak, endast derföre att ändamålet var godt, och att han således ansåg sig ha gjort en god och berömlig gerning, Pocahontas lyssnade med uppmärksamhet, men svarade icke på ursäkten.
Ankomna till Jamestown, skickade de utan uppehåll några budbärare till Powhatan, med underrättelse om Pocahontas’ tillfångatagande, erbjudande honom, på samma gång, den älskade
